Fler kan och vill cykla till och från jobbet om förutsättningarna förbättras. I Karlskrona pratas det mycket om att vi vill se ett förändrat beteende, vi vill se fler som åker kollektivt eller cyklar. Om man studerar trafikanterna på infartsleden till Trossö i Karlskrona på morgonen, så är det för ca 90 % av bilarna en vuxen i varje bil. Jag vill påstå att många av dessa kan ta cykeln eller bussen.
Om vi fokuserar på att öka incitamentet till att ta cykeln. Klimatmässigt är vi lika Köpenhamn som är en stor cykelstad, d.v.s. vädret kan inte vara ett större hinder. Vi har ett förhållandevis platt landskap, det borde inte vara något hinder. Hur ser cykelvägarna ut. Uppriktigt sagt är de delvis bedrövliga av flera skäl. Allt för många är krokiga med skarpa kurvor med livsfarliga korsande bilpassager. Vi mixar fotgängare med cyklister, vilket är mycket riskabelt för båda parter.
För bilarna ska det vara snabbt, rakt, flerfiligt osv. Men inget av detta gäller cykelvägarna. Ska vi få fler att välja cykel till och från arbetet och skolan måste vi se till helheten och ha en tydlig strategi. Cyklisten vill hålla hög fart, ca 25 – 40 km/h, inte ständigt vara rädd för korsande bilvägar, eller fotgängare som inte är medvetna om att det kan komma cyklar. Cykelvägarna måste vara säkra för cyklisterna och fotgängare. Begreppet cykelmotorvägar är ett bra begrepp för att beskriva vad som åsyftas.
En kommunal cykelstrategi är självklar i sammanhanget, argumenten är många till varför: mindre buller, mindre trängsel och behov av parkeringsplatser, mindre energiåtgång och utsläpp av växthusgaser från trafiken, friskare befolkning, fetma, psykisk ohälsa etc. högre livskvalité, bättre ekonomi, etc. Varför vänta, det bara att tuta och köra, förlåt jag menar ringa och cykla.
Peter Christensen (fp) Nättraby
